Varit i Sala och busat hemma hos mormor och morfar. Där var även kusin Siri och människokusin Linnéa. Så det var fullt ös medvetslös ungefär. Här är iaf lite bilder från dagen!
lördag 28 november 2009
Huset fullt i Sala
Hallå där!
Varit i Sala och busat hemma hos mormor och morfar. Där var även kusin Siri och människokusin Linnéa. Så det var fullt ös medvetslös ungefär. Här är iaf lite bilder från dagen!
Varit i Sala och busat hemma hos mormor och morfar. Där var även kusin Siri och människokusin Linnéa. Så det var fullt ös medvetslös ungefär. Här är iaf lite bilder från dagen!
söndag 22 november 2009
onsdag 18 november 2009
Brottningsmatch
Mamma och jag brottas i hallen. Och nej, mamma äter inte anabola steroider även om man kan tro det!!! Jösses... Erik påstår att det är skuggan som gör att mamma ser ut att ha gigantiska biceps, mamma hävdar att de är så där i verkligheten... Jag ställer mig opartisk!!
söndag 15 november 2009
Posering
Här kommer lite bilder på mig. De är tagna i Uddevalla, innan 6 månaders träffen hos Kennelmamma Karin.
lördag 14 november 2009
En kissvägrande kiss(e)miss och andra äventyr
Idag vaknade vi upp som vanligt. Allt var som vanligt. Vi skulle packa och fixa och sen ge oss av mot Tjörn. Pappa och mamma hade som vanligt inte bokat något boende i tron om att ingen reser runt i Sverige den här årstiden. Men men... vi tar det från början...
Det var nämligen såhär att katten Alvin gick in till lådan (katter kissar på låda... konstigt). Han satte sig ner... och väntade... och väntade... men inget kiss. Och sen gick han ut därifrån.. och sen gick han dit igen.. typ 10 gånger... men inget kiss.
Så... av erfarenhet (detta har inträffat en gång förut) så visste mamma och pappa att det är veterinären som gäller när detta händer. En sprängd urinblåsa är inte att leka med. Så... Strömsholm here we come!
Väl där så var det verkligen favorit i repris. Den där blåa kattlådan med pyttelite plastkulor i som katten Alvin skulle kissa i. Men han gillar när det är mycket sand och så... så han vägrade. Sen fick han samma medicin som förra gånger och samma åtgärd som förra gången.. men även lite muskelavslappnande.
Har var supergroggy när vi kom hem sen. Kunde knappt gå och ramlade runt. Han låg ner när han åt för hans ben orkade inte riktigt med de 6,7 kg som han väger.
Så... eftersom vi skulle åka till Tjörn vågade de ju inte lämna Alvin och Algot ensamna, så Erik fick åka till mormor och morfar i Sala för att lämna katterna där. Sen... skulle vi ringa och kolla boendet... haha, suckers. Klart det var fullt!! Hoppas de lär sig att planera i förväg till nästa valpträff. Så det blev nån timmes surfande på nätet efter hundvänligt boende.
Det slutade med en friggebod i Uddevalla.... ??!?? Jaja, det blir spännande. Vi är kvar i Västerås ännu, men snart bär det av och dagens äventyr nummer två påbörjas!
Imorgon är det valpträff, det blir superkul, vi ska få träna Viltspår och jag tror... att jag... kommer ÄLSKA DET!
Vi hörs efter helgen!!
PS, det kommer inlägg från utställningen... lovar!!
Det var nämligen såhär att katten Alvin gick in till lådan (katter kissar på låda... konstigt). Han satte sig ner... och väntade... och väntade... men inget kiss. Och sen gick han ut därifrån.. och sen gick han dit igen.. typ 10 gånger... men inget kiss.
Så... av erfarenhet (detta har inträffat en gång förut) så visste mamma och pappa att det är veterinären som gäller när detta händer. En sprängd urinblåsa är inte att leka med. Så... Strömsholm here we come!
Väl där så var det verkligen favorit i repris. Den där blåa kattlådan med pyttelite plastkulor i som katten Alvin skulle kissa i. Men han gillar när det är mycket sand och så... så han vägrade. Sen fick han samma medicin som förra gånger och samma åtgärd som förra gången.. men även lite muskelavslappnande.
Har var supergroggy när vi kom hem sen. Kunde knappt gå och ramlade runt. Han låg ner när han åt för hans ben orkade inte riktigt med de 6,7 kg som han väger.
Så... eftersom vi skulle åka till Tjörn vågade de ju inte lämna Alvin och Algot ensamna, så Erik fick åka till mormor och morfar i Sala för att lämna katterna där. Sen... skulle vi ringa och kolla boendet... haha, suckers. Klart det var fullt!! Hoppas de lär sig att planera i förväg till nästa valpträff. Så det blev nån timmes surfande på nätet efter hundvänligt boende.
Det slutade med en friggebod i Uddevalla.... ??!?? Jaja, det blir spännande. Vi är kvar i Västerås ännu, men snart bär det av och dagens äventyr nummer två påbörjas!
Imorgon är det valpträff, det blir superkul, vi ska få träna Viltspår och jag tror... att jag... kommer ÄLSKA DET!
Vi hörs efter helgen!!
PS, det kommer inlägg från utställningen... lovar!!
söndag 8 november 2009
Om fotbollshuliganer... Hasse.. och lite annat
Jag har senaste timme funderat lite över det här med huliganer... Det känns på nått sätt (en högst privat teori kommer nu att framföras, alla som är av annan åsikt får mer än gärna kommentera) att fotbollshuliganer en gång när de var små, bar på en dröm. En dröm om att få bli en av dem, spelarna som betyder något. Som spelar matcher världen över, som syns i media och som får skriva autografer... De var små, oerfarna och drömmande individer som älskade en sport.
Sen blev de äldre. De fick på olika sätt erfara att de inte dög. Och så blev det nån slags dubbelhet i alltihopa. De älskar fortfarande fotboll men nånstans långt in finns även en ilska mot sporten och det egna misslyckandet... Och så blev de huliganer.
Jag tänker mig att det iaf kan ligga nånting i det. Varför jag tänker på fotbollshuliganer när jag är en svart flatcoated retriever på snart 6 månader är en mycket svårare fråga att besvara.... Kanske för att min mamma funderar och oroar sig lite över om jag komma bli en huligan... En av de där hundarna (inklusive ägare) som gjort att hon tittat lite snett på ekipaget och funderat över vad de egentligen vet om att ha hund.... Man lär sig fort att inte döma. Det är verkligen inte lätt. Det är inte att "bara" göra si eller så som det står i böckerna... Det borde inte finnas nått "bara" i hundvärlden.
Jag hoppas iaf att mamma och pappa kan få styr på mig innan jag får styr på dem... för jag vill inte vara huligan. Jag vill vara en snäll, lydig och hanterbar Assar utan något ont i kropp och sinne.
Vilket osökt för mig in på nästa ämne... nämligen Hasse. Här är ett citat från dagens utställning i Uppsala "Jaha, heter han Hasse" "Nej, Assar...fast Hasse hade passat" "Ja, Ja, Ja, byt och ta något ärtigare!"
Så... hehe, om dagens utställningsdomare hade fått bestämma hade jag med andra ord hetat Hasse. Så, det lär väl bli ett stående smeknamn i sådana sammanhang. I vissa kretsar heter jag ju Stefan så ett smeknamn till kan ju aldrig skada!!
Klämmer in dagens kritik och resultat här också:
"6 månader hanvalp av bra storlek. Kraftigt huvud med bra linjer. Mörka ögon. välutvecklat bröst för åldern. Utmärkt benstomme. Bra rörelser men ännu valpig. Utmärkt färg och päls"
Vi var 5 hanar i min klass. Jag och en hane till fick springa ett extra varv för att domaren skulle kunna bestämma vem hon ville ha som etta. Jag var lite sugen på att äta Chihuahua-valparna som höll till i ringen bredvid... och troligtvis var det inte så populärt hos domaren... Jag blev tvåa med HP. Men, 2:a av 5 är inte dåligt och inte heller när det verkade som att domaren hade lite svårt att bestämma sig. Hihi, kanske lät hon mig bli två för att stackars mamma skulle slippa gå in med mig i ringen igen!! (Assars ego har sagt vad det tror... ingen kan ju vara finare än han....).
De dära Stefan-folket dök dessutom upp HELT oväntat och tittade på mig medan jag släpade runt mamma i ringen!! Så himla gulligt av dem att jag blir helt rörd när jag tänker på det! Äkta vänner, hoppas det blir en grandis för dem snart så att jag kan återgälda dem!! (heter det så?)
Iaf, nu är det sova och drömma om söta tikar som gäller... Ni märker väl hur "tonårstankspridd" jag är.... ???
*over and out*
Sen blev de äldre. De fick på olika sätt erfara att de inte dög. Och så blev det nån slags dubbelhet i alltihopa. De älskar fortfarande fotboll men nånstans långt in finns även en ilska mot sporten och det egna misslyckandet... Och så blev de huliganer.
Jag tänker mig att det iaf kan ligga nånting i det. Varför jag tänker på fotbollshuliganer när jag är en svart flatcoated retriever på snart 6 månader är en mycket svårare fråga att besvara.... Kanske för att min mamma funderar och oroar sig lite över om jag komma bli en huligan... En av de där hundarna (inklusive ägare) som gjort att hon tittat lite snett på ekipaget och funderat över vad de egentligen vet om att ha hund.... Man lär sig fort att inte döma. Det är verkligen inte lätt. Det är inte att "bara" göra si eller så som det står i böckerna... Det borde inte finnas nått "bara" i hundvärlden.
Jag hoppas iaf att mamma och pappa kan få styr på mig innan jag får styr på dem... för jag vill inte vara huligan. Jag vill vara en snäll, lydig och hanterbar Assar utan något ont i kropp och sinne.
Vilket osökt för mig in på nästa ämne... nämligen Hasse. Här är ett citat från dagens utställning i Uppsala "Jaha, heter han Hasse" "Nej, Assar...fast Hasse hade passat" "Ja, Ja, Ja, byt och ta något ärtigare!"
Så... hehe, om dagens utställningsdomare hade fått bestämma hade jag med andra ord hetat Hasse. Så, det lär väl bli ett stående smeknamn i sådana sammanhang. I vissa kretsar heter jag ju Stefan så ett smeknamn till kan ju aldrig skada!!
Klämmer in dagens kritik och resultat här också:
"6 månader hanvalp av bra storlek. Kraftigt huvud med bra linjer. Mörka ögon. välutvecklat bröst för åldern. Utmärkt benstomme. Bra rörelser men ännu valpig. Utmärkt färg och päls"
Vi var 5 hanar i min klass. Jag och en hane till fick springa ett extra varv för att domaren skulle kunna bestämma vem hon ville ha som etta. Jag var lite sugen på att äta Chihuahua-valparna som höll till i ringen bredvid... och troligtvis var det inte så populärt hos domaren... Jag blev tvåa med HP. Men, 2:a av 5 är inte dåligt och inte heller när det verkade som att domaren hade lite svårt att bestämma sig. Hihi, kanske lät hon mig bli två för att stackars mamma skulle slippa gå in med mig i ringen igen!! (Assars ego har sagt vad det tror... ingen kan ju vara finare än han....).
De dära Stefan-folket dök dessutom upp HELT oväntat och tittade på mig medan jag släpade runt mamma i ringen!! Så himla gulligt av dem att jag blir helt rörd när jag tänker på det! Äkta vänner, hoppas det blir en grandis för dem snart så att jag kan återgälda dem!! (heter det så?)
Iaf, nu är det sova och drömma om söta tikar som gäller... Ni märker väl hur "tonårstankspridd" jag är.... ???
*over and out*
lördag 7 november 2009
Vaccin
Hej alla.
Igår var jag ensam hemma med mamma. Pappa ville vara i Uppsala och slå runt så det var han. Mamma fick oväntat ta vaccin igår mot dendäringa svininfluensan. Hon har måttligt ont i huvudet idag och rör man hennes arm blir hon mycket bister...
Hon verkar vara på ett allmänt dåligt humör.
Om jag hade varit ett barn hade hon nog åkt med mig till doktorn för att plocka ut all knäck som jag har i öronen.... lyssna, ögonkontakt, lyda, vilja vara till lags och allt sånt är för närvarande totalt okända begrepp för mig. Däremot har jag full koll på vad som menas med att bita i allt man ser, plocka upp minsta kvist från marken och sen dra järnet, äta bajs av alla dess slag, dra i kopplet, inte reagera på mitt namn och totalvägra sitt. Stadga som var min bästa gren har jag nu börjat fuska med....
Jag kan inte för mitt liv förstå varför hon är så butter.....
Imorgon är det iaf utställning. Mamma har en röd tröja som hon kanske tar på sig... Det känns dock lite som att det inte kommer gå alls imorgon eftersom vi inte är direkt bästisar just nu. Jag är glad att jag har pappa som kan ta hand om mig... Dumma mamma!!!
Dessutom som verkar hon snöat in sig på följande... (hör av dig om det är en bild som du lagt upp och du vill ha creds för det) Dessa är tagna från nätet...
Igår var jag ensam hemma med mamma. Pappa ville vara i Uppsala och slå runt så det var han. Mamma fick oväntat ta vaccin igår mot dendäringa svininfluensan. Hon har måttligt ont i huvudet idag och rör man hennes arm blir hon mycket bister...
Hon verkar vara på ett allmänt dåligt humör.
Om jag hade varit ett barn hade hon nog åkt med mig till doktorn för att plocka ut all knäck som jag har i öronen.... lyssna, ögonkontakt, lyda, vilja vara till lags och allt sånt är för närvarande totalt okända begrepp för mig. Däremot har jag full koll på vad som menas med att bita i allt man ser, plocka upp minsta kvist från marken och sen dra järnet, äta bajs av alla dess slag, dra i kopplet, inte reagera på mitt namn och totalvägra sitt. Stadga som var min bästa gren har jag nu börjat fuska med....
Jag kan inte för mitt liv förstå varför hon är så butter.....
Imorgon är det iaf utställning. Mamma har en röd tröja som hon kanske tar på sig... Det känns dock lite som att det inte kommer gå alls imorgon eftersom vi inte är direkt bästisar just nu. Jag är glad att jag har pappa som kan ta hand om mig... Dumma mamma!!!
Dessutom som verkar hon snöat in sig på följande... (hör av dig om det är en bild som du lagt upp och du vill ha creds för det) Dessa är tagna från nätet...
tisdag 3 november 2009
Mamma och pappa
Jag är fullt medveten om att det finns en hel del människor som stör sig på att mamma kallar sig mamma och inte matte, och att pappa heter pappa och inte husse. Och det gör det hela ännu lite mer roligt, för erkänn, att provocera lite är ju faktiskt ganska kul...
Så... här kommer två bilder på temat bara för att "retas" lite med de som stör sig:
Vi är ju, oavsett folks åsikter, en riktig familj med tre fyrfota "barn" och två vuxna "föräldrar" (även om just ordet vuxna kan diskuteras...) :D
Ikväll blir det ringträning!
Så... här kommer två bilder på temat bara för att "retas" lite med de som stör sig:
Vi är ju, oavsett folks åsikter, en riktig familj med tre fyrfota "barn" och två vuxna "föräldrar" (även om just ordet vuxna kan diskuteras...) :D
Ikväll blir det ringträning!
söndag 1 november 2009
Flatshow 2009
Idag har vi varit till Uppsala för att delta i FRK Östras Flatshow!! Det var ca 80 flatcoated'isar anmälda. Fatta vad många flattar!! Så härligt att se en massa stora svansar vifta överallt! I valpklassen som jag deltog i var det tre anmälda, jag och två tikar!
Jag var först ut utav alla! Mamma var supernervös. Jag tror det smittade för jag ville inte alls springa sådär fint som jag kan göra. Jag hoppade, bet, drog, och slet. Var ju tvungen att kolla hur mycket tålamod mamma har i sånna här sammanhang ;) Hon höll faktiskt ihop rätt bra och tog sig tid för att försöka få koll på mig, men jag var inte på humör!
De tvåbenta här hemma tror att en bidragande faktor till mitt studdsiga beteende är att jag tappat dessa (och eventuellt fler..) i veckan:
I allafall... tillbaka till utställningen. Jag fick trots allt ett 1a pris och ett HP och fick sedan tävla mot den bästa av de två tikarna. Det går rykten här hemma om att det inte var så mycket att fundera på, domaren verkade redan ha bestämt sig för att ge mig BIR-rosetten, för han lät oss bara spinga ett varv och tittade knappt på oss! Det känns ju schysst!!
Sen blev vi fotade, jag, mamma, tiken och hennes ägare och domaren!
Dessutom vann vi ju en massa fina priser, inte bara rosetter! Det jag tyckte bäst om var de 3 kg hundmat som jag ska få som godis! *smaskens*. Och det fina retrieverkopplet och 100 kr presentkort på XXX.
Nu är det lugnt med utställnig tills den 8 november. För vi ses väl i Enköping gott folk???!!!
Jag var först ut utav alla! Mamma var supernervös. Jag tror det smittade för jag ville inte alls springa sådär fint som jag kan göra. Jag hoppade, bet, drog, och slet. Var ju tvungen att kolla hur mycket tålamod mamma har i sånna här sammanhang ;) Hon höll faktiskt ihop rätt bra och tog sig tid för att försöka få koll på mig, men jag var inte på humör!
De tvåbenta här hemma tror att en bidragande faktor till mitt studdsiga beteende är att jag tappat dessa (och eventuellt fler..) i veckan:
I allafall... tillbaka till utställningen. Jag fick trots allt ett 1a pris och ett HP och fick sedan tävla mot den bästa av de två tikarna. Det går rykten här hemma om att det inte var så mycket att fundera på, domaren verkade redan ha bestämt sig för att ge mig BIR-rosetten, för han lät oss bara spinga ett varv och tittade knappt på oss! Det känns ju schysst!!
Sen blev vi fotade, jag, mamma, tiken och hennes ägare och domaren!
Dessutom vann vi ju en massa fina priser, inte bara rosetter! Det jag tyckte bäst om var de 3 kg hundmat som jag ska få som godis! *smaskens*. Och det fina retrieverkopplet och 100 kr presentkort på XXX.
Nu är det lugnt med utställnig tills den 8 november. För vi ses väl i Enköping gott folk???!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
