Om fotbollshuliganer... Hasse.. och lite annat

Jag har senaste timme funderat lite över det här med huliganer... Det känns på nått sätt (en högst privat teori kommer nu att framföras, alla som är av annan åsikt får mer än gärna kommentera) att fotbollshuliganer en gång när de var små, bar på en dröm. En dröm om att få bli en av dem, spelarna som betyder något. Som spelar matcher världen över, som syns i media och som får skriva autografer... De var små, oerfarna och drömmande individer som älskade en sport.

Sen blev de äldre. De fick på olika sätt erfara att de inte dög. Och så blev det nån slags dubbelhet i alltihopa. De älskar fortfarande fotboll men nånstans långt in finns även en ilska mot sporten och det egna misslyckandet... Och så blev de huliganer.

Jag tänker mig att det iaf kan ligga nånting i det. Varför jag tänker på fotbollshuliganer när jag är en svart flatcoated retriever på snart 6 månader är en mycket svårare fråga att besvara.... Kanske för att min mamma funderar och oroar sig lite över om jag komma bli en huligan... En av de där hundarna (inklusive ägare) som gjort att hon tittat lite snett på ekipaget och funderat över vad de egentligen vet om att ha hund.... Man lär sig fort att inte döma. Det är verkligen inte lätt. Det är inte att "bara" göra si eller så som det står i böckerna... Det borde inte finnas nått "bara" i hundvärlden.

Jag hoppas iaf att mamma och pappa kan få styr på mig innan jag får styr på dem... för jag vill inte vara huligan. Jag vill vara en snäll, lydig och hanterbar Assar utan något ont i kropp och sinne.

Vilket osökt för mig in på nästa ämne... nämligen Hasse. Här är ett citat från dagens utställning i Uppsala "Jaha, heter han Hasse" "Nej, Assar...fast Hasse hade passat" "Ja, Ja, Ja, byt och ta något ärtigare!"
Så... hehe, om dagens utställningsdomare hade fått bestämma hade jag med andra ord hetat Hasse. Så, det lär väl bli ett stående smeknamn i sådana sammanhang. I vissa kretsar heter jag ju Stefan så ett smeknamn till kan ju aldrig skada!!

Klämmer in dagens kritik och resultat här också:
"6 månader hanvalp av bra storlek. Kraftigt huvud med bra linjer. Mörka ögon. välutvecklat bröst för åldern. Utmärkt benstomme. Bra rörelser men ännu valpig. Utmärkt färg och päls"

Vi var 5 hanar i min klass. Jag och en hane till fick springa ett extra varv för att domaren skulle kunna bestämma vem hon ville ha som etta. Jag var lite sugen på att äta Chihuahua-valparna som höll till i ringen bredvid... och troligtvis var det inte så populärt hos domaren... Jag blev tvåa med HP. Men, 2:a av 5 är inte dåligt och inte heller när det verkade som att domaren hade lite svårt att bestämma sig. Hihi, kanske lät hon mig bli två för att stackars mamma skulle slippa gå in med mig i ringen igen!! (Assars ego har sagt vad det tror... ingen kan ju vara finare än han....).

De dära Stefan-folket dök dessutom upp HELT oväntat och tittade på mig medan jag släpade runt mamma i ringen!! Så himla gulligt av dem att jag blir helt rörd när jag tänker på det! Äkta vänner, hoppas det blir en grandis för dem snart så att jag kan återgälda dem!! (heter det så?)

Iaf, nu är det sova och drömma om söta tikar som gäller... Ni märker väl hur "tonårstankspridd" jag är.... ???

*over and out*