situationen:
Jag och Assar är på väg ut ur hissen. han ser två hemtjänstpersonal på ingång, han skäller. Jag försöker få honom att sitta lite still i hissen innan vi går ut... Jag hinner precis få honom att sitta när de har kommit fram till hissen... Han är ju flat, så självklart blir han tokglad och vill dra mot dem, så jag tränger mig förbi dem samtidigt som de tränger sig in i hissen. Jag stannar strax utanför för att få Assar att sitta lugnt innan vi går vidare (jag vill ju inte lär honom att det lönar sig att dra i kopplet). Den äldre av de två frågar snäsig: varför går du inte bara? Jag svarar: Jag tänkte inte att han skulle hälsa (hundar ska inte lära sig att hälsa på allt, iaf Assar ska inte lära sig det). Hon säger då snusförnuftigt till sin kollega, mycket högt och tydligt så att jag inte ska undgå att höra "Jag har haft hund själv, förstår inte varför hon bara inte går...!". Jag skyndar mig att säga ännu högre "Man gör olika"....
Jag är arg. Jävla kärring.
Moget av mig men fan vad bra det känns att säga så!
Assar hälsade dem goodbye genom att kissa precis där de sen skulle gå!! Bra jobbat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ååå, det finns så många "hundexperter" där ute!
SvaraRaderaDu gjorde ju helt rätt, du vet vad du vill med Assar och hur du vill att han ska hantera olika situationer.
"Experten" i hissen visade bara hur korkad hon är då hon inte har hängt med på att hundar är olika och har behov av olika uppfostran.
Så skaka av dig puckot och ta styrka från att du faktiskt gjorde helt rätt!
(Tänk bara på vår egna "hundexpert". Han talade gladeligen om för farmor att pumisar var vedervärdiga hundar. Han har förmodligen aldrig träffat en pumi själv... )
Du och Assar är så j...a bra!
SvaraRaderaTycker om dig massor bruden!